Hälso- och sjukvård

Alla personer som vistas inom ett landsting ska erbjudas omedelbar vård av berört landsting om personen behöver det. Personer som är försäkrade enligt reglerna i förordningen (EG-förordning 883/2004) ska kunna intyga sin rätt till vård i Sverige genom att visa upp Europeiska sjukförsäkringskortet, eller ett provisoriskt intyg om att man innehar kortet eller annat intyg som styrker rätten till vård i Sverige.

Om den vårdsökande saknar dessa handlingar kan sjukvårdshuvudmannen begära betalning, kontant eller mot faktura för den faktiska vårdkostnaden. En person som är försäkrad i hemlandet kan i efterhand begära ersättning från sin socialförsäkringsinstitution för sina utlägg. De som är oförsäkrade i hemlandet har inte rätt till subventionerad vård och får betala hela vårdkostnaden själva.

Vad säger lagen?

Landstinget ska erbjuda omedelbar vård (akut vård) enligt 4 § hälso- och sjukvårdslagenEU:s förordning 883/2004 reglerar rätten för EU/EES- samt schweiziska medborgare, som är försäkrade i sitt hemlands trygghetssystem, att få vård i ett annat medlemsland.

Lag om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd, 2013:407 omfattar i första hand medborgare i länder utanför EU/EES. Det är inte uteslutet att den i enstaka fall kan tillämpas på unionsmedborgare. Det framgår dock inte i lagtexten när denna tillämpning är aktuell. Avgifter för denna vård regleras utifrån förordning (2013:412) om vårdavgifter m.m. för utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.

Tillämpning

Alla som vistas inom ett landsting ska erbjudas omedelbar vård om de behöver det. För att få vård till vanlig patientavgift måste personen visa ett giltigt europeiskt sjukförsäkringskort, eller ett provisoriskt intyg eller något annat intyg som styrker rätten till vård i Sverige. Den som inte kan visa upp något av dokumenten måste betala den faktiska vårdkostnaden. En person som är försäkrad i hemlandet kan i efterhand begära ersättning från sin socialförsäkringsinstitution för sina utlägg.

Medborgare i EU/EES-länderna samt Schweiz som är försäkrade i sitt hemlands trygghetssystem har rätt till nödvändig vård i ett annat medlemsland. Det kan till exempel vara akut vård eller sådan som inte kan vänta tills man kommer hem igen. Rätten formuleras i EU:s förordning 883/2004. Nödvändig vård kan handla om att man exempelvis bryter ett ben som måste gipsas, att man behöver dialysbehandlingsvård eller förebyggande mödra- och barnavård samt förlossning. Om vården kan vänta tills patienten kommer tillbaka till sitt hemland betraktas den inte som nödvändig. En besökare som tänker vistas här i t.ex. fem månader kan ha rätt till mer vård än en person som planerar att bara stanna några dagar. Det är behandlande läkare/motsvarande som i det enskilda fallet avgör vad som ska anses vara nödvändig vård.

Den som är försäkrad enligt EU-förordning 883/2004 kan ansöka i hemlandet om förhandstillstånd för att finansiera planerad vård i Sverige, då syftet med besöket i landet är att söka vård. Personen kan även vända sig direkt till vårdgivare i Sverige för att få nödvändig eller planerad vård och sedan i efterhand ansöka om ersättning i hemlandet. Detta framgår av patientrörlighetsdirektivet, 2011/24/EU.

De som inte omfattas av EU:s förordning 883/2004

Alla medborgare i EU/EES-länderna har inte ett automatiskt sjukförsäkringsskydd i sina hemländer. Personer som saknar sjukförsäkring i sina hemländer omfattas heller inte av EU:s förordning 883/2004. Konsekvensen blir att dessa personer måste betala hela vårdkostnaden för vård som ges i Sverige.

Lagen om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd (2013:407), trädde i kraft 2013. Lagen är avsedd att omfatta personer som håller sig undan avvisning och utvisning samt de som inte har sökt eller avser att söka nödvändiga tillstånd för att vistas i landet. I första hand omfattar lagen medborgare i länder utanför EU/EES-området.

Eftersom EU/EES-medborgare har rätt att vistas i ett annat medlemsland i tre månader utan särskilt tillstånd, omfattas de i utgångsläget inte av lagen.

I förarbetena till lagen (prop. 2012/13:109, s 41) finns emellertid följande formulering:

"Det är dock inte uteslutet att förslagen lagstiftning om hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd i enstaka fall kan komma att bli tillämplig även på unionsmedborgare."

Det framgår inte vad som krävs för att EU/EES-medborgare ska omfattas av lagen. 

I enstaka fall när bedömning gjorts att lagen om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd (2013:407) är tillämplig gäller följande.

Barn under 18 år ska erbjudas vård i samma omfattnings som erbjuds de barn som är bosatta inom landstinget och asylsökande barn, det vill säga subventionerad fullständig hälso- och sjukvård inklusive regelbunden tandvård. Undantag är de barn vars vistelse i Sverige är avsedd att vara tillfällig.

Personer som fyllt 18 år och som omfattas av lagen ska bland annat erbjudas

  • Vård och tandvård som inte kan anstå 
  • mödravård
  • vård vid abort
  • preventivmedelsrådgivning
  • läkemedel som förskrivs i samband med ovanstående vård
  • hälsoundersökning (om det inte är uppenbart obehövligt).
  • tolk i samband med vårdtillfället.

I lagen om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd (2013:407) och proposition 2012/13:109, framgår mer om vårdens omfattning.

Konsekvenser

När EU/EES-medborgare inte omfattas av EU:s förordning 883/2004 eller bedöms att inte omfattas av lagen om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd (2013:407) kan flertalet konsekvenser identifieras. Dessa konsekvenser gäller både risk för personers liv och hälsa men är även av ekonomisk natur för verksamheten. Exempel på allvarliga konsekvenser är

  • Den vårdbehövande personen är rädd för kostnaden och väntar för länge på att uppsöka vård vilket leder till ökat lidande och ökade vårdkostnader.  
  • Verksamheter som inte erhåller ersättning för utförd vård hänvisar/avvisar i större utsträckning till att vårdbehovet inte är omedelbart vilket i sin tur kan få konsekvenser både för den enskilde vårdsökande men även med ökade vårdkostnader i steg två.
  • Verksamhetsföreträdare känner sig pressade och utan stöd när de hamnar i en situation att bedöma om EU/EES-medborgaren kan omfattas av lagen om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd (2013:407) eller inte.
  • Då det görs olika i verksamheterna utifrån vem som bedömer och hur, så finns ingen överblick/övergripande bild av antal vårdsökande, vårdtillfällen, typ av vård, kostnader och så vidare.
  • Eftersom EU/EES-medborgaren saknar betalningsförmåga hamnar fakturan hos inkasso och snurrar vidare i systemen till dess den avskrivs, med onödiga kostnader för landstinget.