Lagsamling

Här nedan listas relevanta lagar som exempelvis reglerar de verksamheter som kommer i kontakt med EU/EES-medborgare när de befinner sig i Sverige, däribland socialtjänst, polis och sjukvård. Varje lag följs av en kort beskrivning med länkar.

Utlänningslagen (2005:716)

Utlänningslagen innehåller allmänna bestämmelser och villkor för att en utlänning ska få resa in i och vistas i Sverige.

3 a kap. anger de allmänna bestämmelserna och villkor kring uppehållsrätt för EES-medborgare med flera.

5 kap. 15 § anger att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska beviljas en utlänning som vistas här, om det behövs för att kunna genomföra förundersökning eller huvudförhandling i brottmål. Ett sådant uppehållstillstånd kan beviljas även till en person som har ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning (prop. 2012/13:125 s. 97f).

9 kap. 9 § 3 stycket anger bestämmelser kring inre utlänningskontroll.

Kommunallagen (1991:900)

Kommunallagen reglerar kommuners och landstings befogenheter, det vill säga, vad de måste eller kan göra.

Lag (2009:47) om vissa kommunala befogenheter

Lag (2009:47) om vissa kommunala befogenheter reglerar kommuners befogenheter utöver kommunallagen. Där anges bland annat vilken befogenhet kommuner har för att ge internationellt bistånd.

Socialtjänstlagen (2001:453) (SoL)

Socialtjänstlagen (2001:453) (SoL) Reglerar kommunernas verksamhet inom socialtjänstområdet samt rätten till bistånd.

1 kap 2 § anger att varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver.

2 kap. 1 § anger att alla som vistas i Sverige omfattas av kommunens yttersta ansvar för stöd och hjälp.

3 kap 1 § respektive 3 kap. 4 § anger skyldighet att genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden i kommunen. Detta genom att bland annat erbjuda information till grupper som riskerar att vara särskilt sårbara samt ge stöd till enskilda individer och samverka med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.

4 kap 1 § anger att rätt till bistånd på samma villkor som svenska medborgare kräver att EU/EES-medborgare har uppehållstillstånd eller uppehållsrätt i Sverige. Annars har de som huvudregel bara rätt till bistånd för att avhjälpa en akut nödsituation.

5 kap. 1 § respektive 5 kap. 11 § förtydligar det särskilda ansvaret när det gäller skyddsbehövande som barn, våldsutsatta eller brottsutsatta personer.

Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)

Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) är avsedd att komplettera socialtjänstlagen (2001:453) när det gäller insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom upp till 20 år om det kan antas att behövlig vård inte kan ges personen med samtycke av vårdnadshavare eller när personen har fyllt 15 år, av personen själv.

Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)

Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) är avsedd att kompletterar socialtjänstlagen (2001:453) när den som ska vårdas inte frivilligt medverkar till behandling.

Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)

Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer med vissa funktionshinder.

Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) innehåller allmänna bestämmelser för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter samt att ta hand om avlidna.

4 § anger att om någon som vistas inom landstinget utan att vara bosatt där behöver omedelbar hälso- och sjukvård, ska landstinget erbjuda sådan vård.

EG-förordning 883/2004

EG-förordning 883/2004 reglerar rätten till sjukvård för EU/EES-medborgare. Personer som är försäkrade enligt reglerna i förordningen ska kunna intyga sin rätt till vård i Sverige genom att visa upp Europeiska sjukförsäkringskortet eller annat intyg.

Polislag (1984:387)

Polislag (1984:387) fastställer polisens uppgifter, dess befogenheter och organisation. Polislagen styr det mest grundläggande inom det dagliga polisarbetet.

12 § anger att i händelse av att person är under 18 år och anträffas i tiggeri eller boende utomhus i miljö som får anses som skadlig hanteras ärendet via polislagens § 12 i kombination med en anmälan till socialtjänsten, en så kallad SOL § 14 anmälan. Den unge överlämnas därefter till socialtjänsten för vidare åtgärd och beslut.

13 § anger bland annat att en polisman kan avvisa en person från ett visst område för att förhindra en straffbelagd handling. Blir ett avlägsnande aktuellt ska det dokumenteras.

Ordningslag (1993:1617)

Ordningslag (1993:1617) innehåller föreskrifter om allmän ordning och säkerhet vid sammankomster och tillställningar, på offentliga platser, en del andra verksamheter och i viss kollektivtrafik.

3 kap 1 § anger att en offentlig plats inom detaljplanelagt område inte får utan tillstånd av Polismyndigheten, användas på ett sätt som inte stämmer överens med det ändamål som platsen har upplåtits för eller som inte är allmänt vedertaget.

3 kap. 19 § första och andra stycket framgår att om någon inte vidtar åtgärd som föreligger personen enligt 3 kap. ordningslagen eller lokala föreskrifter får Polismyndigheten förelägga person att inom viss tid vidta åtgärden. Detta gäller endast om personen inte vidtar rättelse genast efter tillsägelse. Enligt andra stycket framgår att föreläggande utan föregående tillsägelse få avse skyldighet att ta bort bland annat upplag och andra anordningar som har placerats på en offentlig plats utan nödvändigt tillstånd enligt kap 3. 1 § eller i strid med villkor som gäller för tillståndet.

3 kap. 21 § anger att Polismyndigheten får vidta åtgärd som avses i 3 kap. 19 § på den försumliges bekostnad om den försumlige inte följer ett föreläggande i vilket sådan påföljd satts ut.

3 kap. 22 § 1 stycket anger att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder en offentlig plats utan tillstånd kan dömas till böter.

3 kap. 28 § anger att Polismyndighetens beslut enligt detta kapitel eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av detta kapitel gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

 

Lokala ordningsföreskrifter är tillägg till ordningslagen och gäller endast i en enskild kommun. Orsaken att en föreskrift tillkommer är vanligtvis att man anser att situationen vid en specifik offentlig plats inte regleras tillräckligt i ordningslagen. En lokal föreskrift får inte strida mot nationell lag.

Brottsbalk (1962:700)

Brottsbalken (1962:700) är den centrala straffrättsliga lagen i Sverige och behandlar den allmänna straffrätten. Den är uppdelad på tre avdelningar, den första innehåller allmänna bestämmelser, den andra innehåller en uppräkning av de olika brotten och den tredje innehåller regler för att döma någon till en påföljd.

16 kap. 16 §. anger att den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, till exempel genom att urinera eller lämna avföring, döms för förargelseväckande beteende till penningböter.

Rättegångsbalk (1942:740)

Rättegångsbalken (1942:740) innehåller alla grundläggande bestämmelser för rättegångar i såväl tvistemål som brottmål i tingsrätt, hovrätt samt högsta domstolen i Sverige.

Miljöbalk (1998:808)

Miljöbalken (1998:808) innehåller allmänna bestämmelser i syfte att skapa en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö.

29 kap. 7 § uppger att den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde till eller insyn till döms för nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett år.

Lag om betalningsföreläggande och handräckning (1990:746)

Lag om betalningsföreläggande och handräckning (1990:746) innehåller allmänna bestämmelser och föreskrifter då exempelvis en markägare ansöker om särskild handräckning för att få hjälp att flytta en otillåten bosättning som har uppförts på dennes mark.

Skollag (2010:800)

Skollagen (2010:800) är den centrala lagstiftningen kring rätten till skola. Rätten till skolgång förutsätter att man är bosatt i Sverige. Rätten omfattar förskoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och svenska för invandrare.

Förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

Förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten innehåller närmare bestämmelser om Arbetsförmedlingens arbetsmarknadspolitiska verksamhet.