Uppehållsrätt

Den fria rörligheten är en grundprincip som garanteras inom EU. Den fastställs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, avdelning 4, kapitel 1, artikel 45. Människor kan flytta mellan medlemsländerna och arbeta på lika villkor var de vill inom unionen.

En EU/EES-medborgare har rätt att vistas i Sverige i upp till tre månader utan andra villkor än att personen ska ha giltigt pass eller nationellt id-kort. Reglerna gäller även EU/EES-medborgares familjemedlemmar om de är medborgare i ett tredje land när de följer med eller ansluter till EU/EES-medborgaren i Sverige.

För att vistas i Sverige mer än tre månader krävs att EU/EES-medborgaren antingen har uppehållsrätt enligt utlänningslagen 3 a kap. 3 § eller ett uppehållstillstånd.
 

Vad säger lagen?

Uppehållsrätt har sedan 2006 gett EU/EES-medborgare och deras familjemedlemmar rätt att vistas i Sverige längre tid än tre månader (utlänningslagen 3 a kap.). Uppehållsrätten kräver ingen särskild registrering, träder i kraft så fort personen uppfyller villkoren och finns kvar så länge villkoren är uppfyllda.

Uppehållsrätten är till stor del knuten till arbete och sysselsättning.

Uppehållsrätt har den EU/EES-medborgare som har vistats i Sverige under längre tid än tre månader och som

  • är arbetstagare eller egen företagare i Sverige
  • har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning
  • är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt och har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt har en heltäckande sjukförsäkring som är giltig i Sverige för sig och sina familjemedlemmar
  • har tillräckliga medel för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige.

Även familjemedlemmar till personen som har uppehållsrätt har uppehållsrätt.

En EU/EES-medborgare som har vistats lagligt i Sverige utan avbrott under minst fem år har permanent uppehållsrätt (Utlänningslagen 3a kap. 6 §).

Tillämpning

Ekonomiskt aktiva EU/EES-medborgare

Arbetstagare

För att inneha uppehållsrätt som arbetstagare krävs handlingar som visar att man har ett arbete eller att man ska arbeta. För att någon ska betraktas som arbetstagare förutsätter det att arbetet som utförs är en faktisk och genuin ekonomisk aktivitet. Det krävs inte att arbetstagaren får så hög ersättning att vederbörande helt kan försörja sig på sin inkomst.

Deltidsanställningar, tidsbegränsade anställningar och säsongsarbeten är normalt tillräckliga för att personen som utför dem ska anses som arbetstagare. Det avgörande är att det utförda arbetet inte är så ringa att det i praktiken är av helt marginell betydelse.

Det är inte fastställt vad som ska anses vara alltför ringa men en arbetstid på 5,5 timmar per vecka har EU-domstolen ansett vara tillräcklig för att en person ska betraktas som arbetstagare så länge det är fråga om ett avlönat, verkligt och faktiskt arbete (C-14/09 Genc).

Svarta inkomster eller inkomster från exempelvis tiggeri innebär inte att någon betraktas som arbetstagare.

Arbetssökande

Arbetssökande är den EU/EES-medborgare som åker till ett annat EU/EES-land och aktivt söker arbete. Liksom andra, omfattas även arbetssökande av rätten att vistas i Sverige i tre månader. Om personen även efter tre månader är aktivt arbetssökande och har en verklig möjlighet att få en anställning har vederbörande uppehållsrätt.

I Antonissen-målet (C-292/89) fastslog EU-domstolen att en tid av sex månader normalt sett är tillräcklig tid för att den arbetssökande ska ha en verklig möjlighet att hitta ett arbete. Samtidigt påpekade domstolen att om personen efter sex månader fortfarande söker arbete och har en reell chans att få en anställning, kan personen inte tvingas att lämna värdmedlemsstaten. Detta betyder att arbetssökande från andra memdlemsstater lagligen får uppehålla sig i Sverige under åtminstånde sex månader, och under vissa omständigheter under en längre period. Det finns alltså ingen absolut tidsgräns för hur länge en EU/EES-medborgare kan betraktas som arbetssökande och därmed ha uppehållsrätt.

I dagsläget saknas prejudicerande domar från Högsta förvaltningsdomstolen som kan ge tydlig tillämpning när det gäller att bedömma om en person har uppehållsrätt som arbetssökande. I de kammarrättsdomar kan inga entydiga slutsatser ges. I de domar där personen inte bedömts ha uppehållsrätt som arbetssökande har personen inte stått till arbetsmarknades förfogande, sökt arbete i tillräcklig utsträckning eller för att personen inte bedöms ha en verklig möjlighet till att få en anställning. De faktorer som lyfts fram i bedömningen i det senare fallet har främst varit att personer haft bristande utbildning och erfarenheter samt bristande språkkunskaper. I de fall uppehållsrätt som arbetssökande har ansätts föreligga har personerna inte endast varit inskrivna hos Arbetsförmedlingen utan har även fått del av ett arbetsmarknadspolitiskt program i form av exempelvis en praktikplats.

Egenföretagare

Egenföretagare har i det här sammanhanget samma rättigheter som arbetstagare. Statusen kan fastställas genom registreringsbevis för företaget, F-skattsedel eller annan dokumentation, exempelvis företagets hyreskontrakt, marknadsplan, fakturor och kvitton.

Icke ekonomiskt aktiva EU/EES-medborgare

Studenter, turister och pensionärer är exempel på icke ekonomiskt aktiva EU/EES-medborgare. Grundkravet är att de ska ha tillräckliga tillgångar för att klara sin familjs försörjning samt en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.

Familjemedlemmar

För familjemedlemmar gäller huvudprincipen att deras uppehållsrätt är beroende av anknytningen till en EU/EES-medborgare med uppehållsrätt, så länge familjemedlemmarna inte själva har uppehållsrätt. En familjemedlem som har uppehållsrätt och vistas i Sverige har rätt till likabehandling av socialtjänsten på samma sätt som svenska medborgare. Det har ingen betydelse om familjemedlemmen är medborgare i ett land utanför EU/EES.

Familjemedlemmarnas rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU regleras inte uttrycklingen i EUF-fördraget. Rätten härleds istället ur familjens enhet samt att en förutsättning för att EU/EES-medborgare ska kunna utöva sin rätt till fri rörlighet är att även familjemedlemmar bör beviljas denna rätt, oavsätt medlemskap (Skäl 5 till direktiv 2004/38).

Polisens möjligheter till kontroll av uppehållsrätten

Eftersom en EU/EES-medborgare har rätt att vistas i Sverige i upp till tre månader utan andra villkor än att personen ska ha giltigt pass eller nationellt id-kort är det svårt för polisen att kontrollera uppehållsrätten. Polisens möjlighet att kontrollera vistelsetider försvåras i och med att man inte viseras, har stämplar i passet med mera.

Exempel med kommentarer

Nedan följer exempel på situationer när en bedömning av uppehållrätt är aktuell, följt av kommentarer. Hämtat från publikationen; Vägledning för socialtjänsten i arbetet med EU/EES-medborgare.

Arbetstagare

Verkligt och faktiskt arbete

En EU-medborgare har vistats i Sverige i sju månader. Han har arbetat hos olika arbetsgivare som hantlangare och liknande, men får allt mindre arbete. Vid ankomsten hade han kontanta tillgångar, men när de är slut klarar han sig inte längre på sin lön. Han vänder sig till socialtjänsten och ansöker om ekonomiskt bistånd. Är han arbetstagare enligt EU-rättens regler med rätt till likabehandling med svenska arbetstagare?

Kommentar: EU-domstolen menar bland annat i fallet Ninnie-Orasche (C-413/01), att det är nödvändigt att göra en helhetsbedömning av alla omständigheter som gäller både den aktuella arbetsplatsens verksamhet och arbetsförhållandena. Tidsbegränsade anställningar eller ovanliga anställningsförhållanden behöver inte vara ett hinder för att arbetet ska anses som reellt och personen räknas som arbetstagare. Ett begränsat antal arbetstimmar under en längre period kan dock vara en indikation på att arbetet i själva verket är marginellt och sidoordnat samt att huvudsyftet med vistelsen i Sverige är ett annat.

Eftersom mannen har arbetat mer än ett begränsat antal arbetstimmar är han att betrakta som arbetstagare. Detta gäller även efter det att han förlorat sitt arbete, dock under förbehållet att han anmält sig som arbetssökande. Eftersom tiden för arbete var kortare än ett år behåller han status som arbetstagare i sex månader. Det innebär att han i fråga om rätten till socialt bistånd ska likabehandlas med en svensk medborgare i en liknande situation. Socialtjänsten ska pröva hans ansökan om bistånd och kan ställa krav på honom på samma sätt som man gör på andra med otillräcklig försörjning så länge uppehållsrätten som arbetstagare kvarstår.

Arbetslös efter att en längre tid ha arbetat i Sverige

En EU-medborgare har under en längre tid arbetat i Sverige som byggnadsarbetare. Han har därefter ofrivilligt blivit arbetslös och söker aktivt nytt arbete. Under tiden ansöker han om ekonomiskt bistånd på grund av låg arbetslöshetsersättning. Vad har EU/EES-medborgare som arbetat i Sverige en längre tid och sedan blir arbetslösa rätt till?

Kommentar: Vid ofrivillig arbetslöshet behåller personen sin status som arbetstagare i sex månader eller längre beroende på hur länge personen har haft arbete. Statusen som arbetstagare innebär full likabehandling vad gäller rätten till ekonomiskt bistånd, rätten till arbetslöshetsersättning och andra sociala förmåner. Om anställningen varat i mer än tolv månader behåller personen sin ställning som arbetstagare och har uppehållsrätt så länge vederbörande befinner sig i Sverige och står till arbetsmarkandens förfogande. Efter att lagligen vistats här i fem år får personen permanent uppehållsrätt. Den gäller utan villkor och upphör endast om han eller hon vistas utanför Sverige i mer än två år. Mannen i exemplet har rätt till likabehandling med andra arbetslösa i Sverige

Arbetssökande

Det utlovade arbetet blev inte av eller fanns inte

En medborgare uppger att hon har blivit lovad arbete inom en mindre hotellrörelse i Sverige. Vid ankomsten visar det sig att hon har blivit lurad och att arbetet inte finns. Hon saknar annan anknytning till orten. Hon har ingen möjlighet att klara sig ekonomiskt eller omedelbart hitta ett annat arbete och ansöker om ekonomiskt bistånd. Hur långt sträcker sig kommunens yttersta ansvar i den här typen av situation?

Kommentar: Kvinnan påbörjar aldrig något arbete i Sverige. Eftersom hon saknar koppling till den svenska arbetsmarknaden och inte kan svenska kan hon knappast bedömas ha en verklig möjlighet att få anställning här. Hon saknar därför uppehållsrätt som arbetssökande. Eventuellt bistånd enligt SoL kan därför begränsas till vad som krävs för att undvika en akut nödsituation, till exempel enstaka bidrag till mat, logi eller resa hem.

Icke ekonomiskt aktiva EU/EES-medborgare

Kvinna utsatt för våld

Ett par som lever i hemlöshet och saknar försörjning har en ansträngd situation. Mannen misshandlar kvinnan vid upprepade tillfällen och kvinnan vänder sig till socialtjänsten för att få hjälp. Socialtjänsten tar emot ansökan och inleder en utredning av kvinnans situation. Utredningen visar att kvinnan inte har uppehållsrätt eftersom hon varken har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning eller en heltäckande sjukförsäkring. Hon är inte heller arbetssökande med möjlighet att få arbete i Sverige. Vad är socialtjänstens ansvar?

Kommentar: Eftersom socialtjänsten i sin utredning konstaterat att kvinnan inte har uppehållsrätt kan socialtjänstens ansvar som huvudregel begränsas till att erbjuda kvinnan akuta insatser, såsom exempelvis pengar till hemresa, trygg och säker logi i avvaktan på resa (till exempel skyddat boende) samt pengar till nödvändigt uppehälle. Kvinnan kan även få hjälp med att kontakta hälso- och sjukvården för sina skador efter misshandeln. Inom ramen för socialtjänstens skyldighet att utreda kvinnans situation och bedöma vilket behov hon har av stöd och skydd kan socialtjänsten även behöva undersöka vilka möjligheter som finns att få skydd och stöd i hemlandet och hänvisa kvinnan till sådana möjligheter